Denim - jeanstygets historia och annat vetande om denim...

Denim

Denim (namnet kommer av den franska staden Nimes (de Nimes)) är ett robust twilltyg i bomull där inslaget passerar under två (twi-"dubbla") eller fler varptrådar. Detta ger den karaktäristiska diagonala ribbstickningen som syns på baksidan av tyget, och som skiljer denim från canvas (canvastyg vävs med en tråd i inslaget och dubbla tvinnade trådar i varpen).

Denim har varit i bruk i Amerika sedan slutet av 18-talet. Som nämnts ovan kommer namnet ursprungligen från Nimes i Frankrike där familjen Andre vävde ett kraftigt bomullstyg som kallades Serge. Det fullständiga namnet var därför "serge de Nimes", som snart kom att förkortas till denim. Denim färgades traditionellt blått med indigo för att göra blå "jeans", men "jean" var då namnet på en lättare bumullsväv. Den nutida användningen av ordet jeans kommer från det franska ordet för Genua (Genes) i Italien, där de första denimbyxorna tillverkades,

Dry eller raw denim (Rå denim)
Dry eller rå denim (i motsats till tvättad denim), är en denimtyg som inte tvättats efter infärgningen under tillverkningsprocessen. Med tiden bleknar denim, något som är väldigt önskvärt. Under användning uppstår denna blekningmönster oftast i delar på tyget som utsätts för mest slitage som t.ex ljumskarna (whiskers/morrhår), vristerna (stackar/staplar), baksidan av knäet (honey combs/bikakor), yttersömmen på benen (railrod tracks/rälsspår), runt en del sömmar (roping/repbildning) och den här i Sverige vanligt förekommande snusdoseringen på någon av fickorna (bilder på de olika slitagemönstren följer längre ned i inägget). Rå denim har en tendens att färga av sig, även i torrt tillstånd när du använder dom.

Efter tillverkningen tvättas de flesta denimplaggen för att förkrympas och göras mjukare. Krymptvätten görs främst för att plaggen skall passa även efter ägarens första tvätt. Förutom tvätten är oftast icke-rå denim dessutom förbehandlade för att uppnå ett slitet utseendet redan som nya plagg, något som är önskvärt för många. Med plagg i rå denim skapas detta slitage och blekning av personen själv genom daglig användning och hans verksamhet, och skapar ett mer personligt och naturligt slitage. Det finns personer som använder sina jeans i 6-8 månader utan att tvätta dom bara för att få fram det rätta naturliga slitna utseendet (läs om den här killen som bar jeansen dagligen i 15 månader innan första tvätten, och de bakteriella prover som togs).

Selvage denim (alternativ stavning: selvedge denim) (stadkantsdenim)
Selvage på ett par jeans.
Selvage denim är en typ av denim, som bildar en naturlig kant som inte fransas upp. Den är vanligast förekommande på rå denim och placeras längs sömmen på utsidan av benet, och syns när man har uppvikta slag.
Ordet "selvage" kommer från "self-edge", den naturliga kanten på en rulle med tyg. Tillämpat på denim, betyder det att den vävts på en gammaldags industrivävmaskin med skyttel.

Dessa vävstolar väver tyg med en kontinuerlig inslagstråd som skickas fram och tillbaka över hela vävens bredd. När skytteln vänder och går tillbaka bildas stadkanten. Detta sätt att väva försvann i mitten av 1900-talet då dessa maskiner ersattes av projektilskyttelmaskiner där stadkanten gått förlorad och kanten lämnas öppen och måste sys. Fördelen med stadkanten används endast på sidosömmen då tyget till insidan på byxbenet måste klippas till och stadkanten går förlorad. Många av de äldre vävmaskinerna köptes upp av förutseende Japanska företag, där den bästa denimen med eller utan stadkant nu tillverkas. Den övre bilden t.v. är selvedge och den undre not selvedge.

Industrivävmaskiner med skyttel väver en smalare bit tyg, och därför krävs en längre bit tyg för att sy ett par jeans (ca: 3 meter). För att få ut så mycket som möjligt av tyget använder därför dessa tillverkare tyget ända ut och inkluderar stadkanten. När slagen viks upp syns syns de två stadkanterna längs yttersömmen. Stadkantstrådarna har oftast avvikande färger som grön, vit, gul och röd (som är vanligast). Väverierna använda färgerna för att kunna skilja på olika tyger.
De flesta jeans färgas idag med syntetisk indigo, men det finns dock en del tillverkare som använder naturlig indigo i sina jeans. Även om de två indigovarianterna har samma kemiska sammansättning, så förekommer det fler föroreningar i den naturliga. Färgningsmaskiner matar stora härvor genom bad med indigo och sedan tillbaka ut där färgämnet får oxidera innan nästa bad. Den blå färgen fördjupas för varje nytt bad.

Då efterfrågan på jeans ökade under 50-talet så ersatte de amerikanska tillverkarna de gamla skyttelvävmaskinerna med projektilvävmaskinerna. De ny vävmaskinerna var snabbare och kunde tillverka denimtyget i större bredder. Dessutom tillkom den syntetiska färgen och förbehandlingar av väven för att motverka krympning och vridning.

Jeans i dry selvageväv är dyrare än "vanliga" p.g.a. sin större hållbarhet och stadkant som inte fransar sig.

Stretchdenim
Stretch denim innehåller vanligtvis en elastisk komponent (t.ex. elastan) i tyget för att tillåta en viss grad av flexibilitet. Endast en liten andel krävs i tyget (ca: 3%) för att tillåta en betydande sträckning.

Denimfärgning
Färgning av denim delas in i två kategorier, indigo och svavelfärgning. Indigo används för traditionella blå färger och nyander som liknar blå. Svavelfärgningen används för speciella svarta färger och andra färger som grått, rosa, rostnyanser, senap, grönt och rött.

En bra site om denim hittar du här.