Så åkte jag dit igen på en Harris tweedkavaj, samt några halsdukar...

Så var det dags igen, trots att jag har tillräckligt med snygga ullkavajer så att det blir över. Det är väl den där räddargenen som tar över mitt beteende, så att jag inte kan kontrollera eller är personligt ansvarig för mina handlingar. Jag har nämligen lovat mig själv att inte köpa några fler tweed eller ullkavajer, men när jag sedan står framför något snyggt i min storlek och till ett pris jag inte kan säga nej till, så åker jag dit med dunder och brak. Objektet måste bara räddas. Psykologin bakom det hela kan jag absolut  inte  förklara. Räddningsobjektet den här gången var en ullkavaj i Harris tweed med mönster i "herringbone" och som satt helt perfekt

En annan faktor som kan spela in kan vara att jag gått ned i vikt med nästan 10 kilo (5:2) de senaste månaderna, så kavajerna som jag köpt in under året känns större. Det är ju faktiskt så att bland det viktigaste som finns om man vill klä sig snyggt är bra passning, att alla plagg sitter perfekt på kroppen. Det kan helt enkelt vara en fråga om anpassning till en ny situation, så jag får väl skylla på det.

Det blev dessutom ett par snygga halsdukar, en i ull för mig själv och en paschmina åt den kära hustrun. Alla tre objekten införskaffade på Myrorna. Total kostnad 165 kronor.