Så var det det där med fällknivar, ett oumbärligt verktyg att ha med sig...

Ett av människans viktigaste verktyg, om inte det viktigaste är kniven.

I den dagliga tillvaron är det inte så praktiskt att gå omkring med en slidkniv i bältet på allmän plats, det är inte acceptabelt och dessutom även ett lagbrott. Det finns undantag där det är tillåtet, som normalt bruk av fickkniv och multiverktyg. Det är där fällkniven eller fickkniven kommer in. För mig är det närmast oumbärligt att ha en mindre fällkniv i axelväskan, då det ofta händer i det dagliga livet att man har användning för en kniv till olika göromål. Har man någon gång glömt kniven så är det oundvikligen då som man råkar ut för tillfällen då den skulle ha underlättat situationen.

Att bära en fällkniv är en gammal tradition och var väldigt vanligt för tidigare generationer, kanske du t.o.m. har en fickkniv som du fått ärva efter en anfader. Ligger den bara i en låda och samlar damm så ta fram den och gör rent den, lägg den därefter i fickan eller väskan. Du kommer att bli förvånad av hur ofta den kommer till användning.

Något som spritt sig i en del kretsar är bruket att i väskan eller portföljen ha en dyr "gents folder" som statusmarkering, ungefär som att glänsa med ett dyrt armbandsur runt handleden. Dessa fällknivar är då oftast gjorda för hand med utvalda exklusiva material av en liten elit av etablerade knivmakare som spelar i en egen division när det gäller fällknivar. Det är ofta blad och bolster i vacker mönstersmidd mosaikdamascus med inslag av guld, diamanter och fossil mammutbete etc. Det är i det närmaste små konstverk, med förmågan att skära när det behövs. Det finns naturligtvis även samlare av dessa knivar.

Jag tillhör inte ovanstående grupp när det gäller att bära en fällkniv, utan för mig är det funktion och hur praktisk den är att använda som gäller. Jag har några fällknivar som jag växlar mellan, men favoriten är en handsmidd Higonokami, som är en traditionell japansk kniv (folkkniv) som inte förändrats sedan tillverkningen startade 1894. Runt bladet (som är kolstål laminerat med blötjärn) är enbart en mässingplåt vikt för att skydda eggen i infällt läge. En verkligt enkel och funktionell konstruktion utan tanke på design, som gör att den dessutom är väldigt billig att skicka efter från Japan. Trots att design inte var påtänkt då den började tillverkas 1894 så gör ändå det enkla funktionella utförandet att Higonokamin är väldigt snygg och läcker (form follows funktion). Att den har ett blad med förstklassig skärpa som dessutom är lätt att slipa är naturligtvis tradition på japanska skärande verktyg, bladsmederna har sin yrkesstolthet.

Bilderna ovan - två ytterligheter avseende fällknivar.
Övre bilden: Fällkniv av Johan Gustavsson
Undre bilden: Min Higonokami